Sofia Oldin Cederwall, doktor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning<\/p>\n\n\n\n
\u201dJag har inte gjort n\u00e5gonting p\u00e5 hela dagen. Bara legat i soffan och tittat p\u00e5 tv-serier.\u201d <\/em><\/p>\n\n\n\n M\u00e5nga k\u00e4nner s\u00e4kert igen sig i den typen av kommentar. Tv-serietittande f\u00f6rknippas ofta med avkoppling, passivitet och ibland till och med d\u00e5ligt samvete. Efter flera timmar framf\u00f6r en serie kan det k\u00e4nnas som att dagen bara har f\u00f6rsvunnit. Men \u00e4r tv-serietittande verkligen s\u00e5 passivt som vi g\u00e4rna f\u00f6rest\u00e4ller oss? Min forskning tyder p\u00e5 motsatsen. <\/p>\n\n\n\n Fredagen den 18 september disputerade jag vid Karlstads universitet med avhandlingen Att titta p\u00e5 tv-serier. En litteraturdidaktisk studie om engagemang och fiktionskompetens bland unga tv-serietittare<\/em>. I studien deltog 46 gymnasieelever, som i fokusgrupper samtalade om tv-serierna Breaking Bad<\/em>, Euphoria<\/em>, Friends<\/em>, Gossip Girl <\/em>och Stranger Things<\/em>. <\/em>Genom deras samtal blev det m\u00f6jligt att f\u00e5 syn p\u00e5 vad som faktiskt h\u00e4nder n\u00e4r unga m\u00e4nniskor tittar p\u00e5 tv-serier, t\u00e4nker kring dem och pratar om dem. <\/p>\n\n\n\n Ett av studiens tydligaste resultat \u00e4r att tv-serietittandet p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt \u00e4r en aktiv fritidssyssels\u00e4ttning. Visserligen \u00e4r kroppen ofta stilla (om man inte motionscyklar samtidigt f\u00f6rst\u00e5s), men hj\u00e4rnan arbetar desto mer. Tittarna engagerar sig i ber\u00e4ttelserna p\u00e5 en rad olika s\u00e4tt och anv\u00e4nder serierna f\u00f6r att reflektera, analysera, k\u00e4nna och diskutera. <\/p>\n\n\n\n Att r\u00f6ra sig mellan olika s\u00e4tt att titta<\/strong><\/p>\n\n\n\n N\u00e4r de unga tv-serietittarna beskrev sitt tittande framtr\u00e4dde en bild av n\u00e5got betydligt mer dynamiskt \u00e4n att bara \u201dta emot\u201d en ber\u00e4ttelse. De r\u00f6rde sig mellan olika s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till tv-serierna. Ibland gick de helt upp i fiktionen. De levde sig in i karakt\u00e4rernas situationer, funderade p\u00e5 deras motiv och k\u00e4nde med dem n\u00e4r de st\u00e4lldes inf\u00f6r sv\u00e5ra val. I andra stunder tog de ett steg l\u00e4ngre bort fr\u00e5n fiktionen och j\u00e4mf\u00f6rde det som h\u00e4nde i serien med sina egna erfarenheter, eller med samh\u00e4llet omkring dem. <\/p>\n\n\n\n Men de kunde ocks\u00e5 inta ett mer analytiskt perspektiv. D\u00e5 handlade samtalen om hur serien var uppbyggd, varf\u00f6r vissa scener placerats p\u00e5 s\u00e4rskilda st\u00e4llen eller hur en karakt\u00e4r framst\u00e4llts f\u00f6r att v\u00e4cka specifika k\u00e4nslor hos publiken. Ofta s\u00e5g de om samma tv-serie flera g\u00e5nger, f\u00f6r att uppt\u00e4cka nya perspektiv. Tittandet str\u00e4ckte sig dessutom l\u00e5ngt utanf\u00f6r sj\u00e4lva tv-sk\u00e4rmen. M\u00e5nga f\u00f6ljde diskussioner p\u00e5 sociala medier, l\u00e4ste teorier p\u00e5 n\u00e4tet, tittade p\u00e5 analyser p\u00e5 Youtube eller pratade om serier med v\u00e4nner och familj. Tv-serierna blev d\u00e4rmed inte bara n\u00e5got de s\u00e5g en g\u00e5ng, utan n\u00e5got de fortsatte att bearbeta och diskutera \u00e4ven efter att avsnittet var slut. <\/p>\n\n\n\n K\u00e4nsla och analys p\u00e5 samma g\u00e5ng<\/strong><\/p>\n\n\n\n Ett annat resultat av studien \u00e4r att tittandet \u00e4r komplext eftersom det rymmer b\u00e5de k\u00e4nslom\u00e4ssigt och analytiskt engagemang. Som tittare kan man vara djupt ber\u00f6rd av en ber\u00e4ttelse och samtidigt vara medveten om att den \u00e4r p\u00e5hittad. Man kan gr\u00e5ta \u00f6ver en karakt\u00e4rs \u00f6de, trots att man vet att karakt\u00e4ren inte existerar. P\u00e5 samma s\u00e4tt kan man fascineras av en s\u00e4rskild scen och fundera \u00f6ver de ber\u00e4ttartekniska grepp som skapade effekten. I avhandlingen beskriver jag detta som ett slags tittandets apori \u2013 att tv\u00e5 till synes motsatta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt i en mening existerar samtidigt. Tittarna lever sig in i ber\u00e4ttelsen, men de granskar den ocks\u00e5 kritiskt. Den h\u00e4ngivenhet som m\u00e5nga unga visar inf\u00f6r sina favoritserier handlar d\u00e4rf\u00f6r inte bara om att de tycker om ber\u00e4ttelserna. Fascinationen omfattar \u00e4ven hur ber\u00e4ttelserna \u00e4r konstruerade, hur karakt\u00e4rerna utvecklas \u00f6ver tid och hur olika delar av serien h\u00e4nger samman. <\/p>\n\n\n\n Kompetenta tittare<\/strong><\/p>\n\n\n\n Studien visar ocks\u00e5 att de unga tv-serietittarna besitter en omfattande kunskap om det medium de \u00e4gnar sig \u00e5t. I diskussionerna anv\u00e4nde de obehindrat begrepp som storyline<\/em>, storyboard<\/em>, story arc<\/em>, plottwist<\/em> och plot hole<\/em>. De resonerade med s\u00e4kerhet om ber\u00e4ttarstrukturer, karakt\u00e4rsutveckling och genrekonventioner p\u00e5 ett s\u00e4tt som visade att de var v\u00e4l insatta i tv-seriernas uttrycksformer. Flera beskrev dessutom hur de aktivt s\u00f6ker mer kunskap om de serier de uppskattar. N\u00e5gra tittade regelbundet p\u00e5 l\u00e5nga Youtube-analyser d\u00e4r en enskild karakt\u00e4r stod i fokus. F\u00f6r dem slutade inte tittandet n\u00e4r tv-serien var slut. Tv\u00e4rtom kunde det vara d\u00e5 en ny fas av engagemang tog vid.<\/p>\n\n\n\n Mer \u00e4n bara avkoppling<\/strong><\/p>\n\n\n\n N\u00e4r vi talar om tv-serietittande g\u00f6r vi det ofta som om det vore motsatsen till aktivitet och l\u00e4rande. Men resultaten fr\u00e5n min studie pekar i en annan riktning. Tv-serier engagerar unga m\u00e4nniskor k\u00e4nslom\u00e4ssigt, intellektuellt och socialt. De analyserar ber\u00e4ttelser, tolkar karakt\u00e4rer, diskuterar etiska och moraliska fr\u00e5gor och bygger kunskap om ber\u00e4ttande som konstform. Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r dags att nyansera bilden av den passiva sofftittaren. Att str\u00e4cktitta p\u00e5 en tv-serie inneb\u00e4r visserligen att kroppen vilar. Men det betyder inte att hj\u00e4rnan g\u00f6r det. <\/p>\n\n\n\n Fr\u00e5n soffan till klassrummet<\/strong><\/p>\n\n\n\n Vad har d\u00e5 ungas fritidstittande p\u00e5 en audiovisuell fiktionsform f\u00f6r relevans i en litteraturundervisande l\u00e4rares klassrum? Resultaten i min studie tyder p\u00e5 att elever redan utvecklar betydande kunskaper om ber\u00e4ttelser, ber\u00e4ttarteknik och tolkning genom sitt m\u00f6te med tv-serier. De begrepp och analysformer som anv\u00e4nds i litteraturundervisningen torde d\u00e4rf\u00f6r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis vara fr\u00e4mmande f\u00f6r elever, utan b\u00f6r kunna knytas till erfarenheter som de redan b\u00e4r med sig fr\u00e5n sin fritid. En m\u00f6jlig utg\u00e5ngspunkt kan vara att undervisningen knyter an till dessa erfarenheter. Tv-serier skulle exempelvis kunna fungera som en ing\u00e5ng till arbete med narratologiska begrepp, ber\u00e4ttarstrukturer och karakt\u00e4rsframst\u00e4llning, f\u00f6r att d\u00e4refter relateras till sk\u00f6nlitter\u00e4ra texter \u2013 eller tv\u00e4rtom. S\u00e5dana arbetss\u00e4tt skulle kunna knyta samman skolans och fritidens fiktionsv\u00e4rldar och ge elever m\u00f6jlighet att anv\u00e4nda och vidareutveckla kompetenser som de redan praktiserar utanf\u00f6r klassrummet. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kan elevers erfarenheter av popul\u00e4rkulturella ber\u00e4ttelser tas till vara i litteraturundervisningen, och arbeta\u00a0med\u00a0<\/em>elevers kunskaper i st\u00e4llet f\u00f6r\u00a0mot\u00a0<\/em>dem (Lundstr\u00f6m & Svensson 2017). Samtidigt ges elever m\u00f6jlighet att identifiera likheter och skillnader mellan olika fiktionsformer och utveckla en mer \u00f6vergripande f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r hur ber\u00e4ttelser \u00e4r uppbyggda.\u00a0<\/p>\n\n\n\n Referens:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Lundstr\u00f6m, S. & Svensson, A. (2017), Ungdomars fiktionsvanor<\/a>,\u00a0Forskning om undervisning och l\u00e4rande<\/em>, 2 (5), 30\u201351.\u00a0<\/p>\n\n\n\n