Joakim Kilman, universitetsadjunkt i engelska vid Karlstads universitet<\/p>\n\n\n\n
Det finns olika s\u00e4tt och olika anledningar att n\u00e4rma sig datorspel i undervisningssyfte. Ibland kan man h\u00f6ra resonemang om att eftersom unga gillar spel s\u00e5 \u00e4r det bra att anv\u00e4nda dem i undervisningen f\u00f6r att v\u00e4cka deras intresse. Andra g\u00e5nger hoppas man att spelen ska l\u00e4ra eleverna\/studenterna om n\u00e5got specifikt \u00e4mne, som n\u00e5got slags interaktiv l\u00e4robok. Det \u00e4r s\u00e5 klart inget fel med detta, men jag vill h\u00e4vda att den kanske viktigaste anledningen att anv\u00e4nda spel i undervisning \u00e4r exakt samma som med alla andra konstformer, oavsett om det handlar om litteratur, film, musik och s\u00e5 vidare.<\/p>\n\n\n\n
Datorspel har varit viktiga kulturella speglingsm\u00f6jligheter under st\u00f6rre delen av mitt liv, precis p\u00e5 samma s\u00e4tt som annan kultur och konst. De kan erbjuda gl\u00e4dje n\u00e4r man som mest beh\u00f6ver det, eller tr\u00f6st n\u00e4r det bl\u00e5ser som sn\u00e5last. N\u00e4r jag var sexton \u00e5r gammal dog min mamma. Jag kunde se min sorg speglad i alla m\u00f6jliga uttryck, fr\u00e5n musik till litteratur \u2013 och \u00e4ven spel. Jag spelade bland annat The Dig<\/em>, som n\u00e5got valh\u00e4nt f\u00f6rs\u00f6ker ber\u00e4tta om ensamhet och maktl\u00f6shet inf\u00f6r d\u00f6den. Jag spelade Afterlife<\/em>, som g\u00f6r narr av tanken p\u00e5 livet efter d\u00f6den genom att l\u00e5ta spelaren konstruera djupt satiriska versioner av ett himmelrike och ett helvete. L\u00e5ngt senare spelade jag spel som The Cat Lady<\/em>, ett litet spel om att inte vilja leva l\u00e4ngre, och That Dragon, Cancer<\/em>, ett sj\u00e4lvbiografiskt spel om att f\u00f6rlora ett barn i cancer.<\/p>\n\n\n\n Jag har i egenskap av speljournalist och kritiker skrivit om spel i (alltf\u00f6r) m\u00e5nga \u00e5r, och har ofta \u00e5terkommit till tanken om spel som tr\u00f6st, p\u00e5 s\u00e5 vis att de, likt annan konst, kan erbjuda en slags tr\u00f6st och trygghet i att vi inte \u00e4r ensamma om att k\u00e4nna det vi k\u00e4nner. Spel \u00e4r en form av artistisk, mellanm\u00e4nsklig kommunikation med potential att f\u00f6rmedla alla m\u00f6jliga m\u00e4nskliga upplevelser p\u00e5 s\u00e4tt som b\u00e5de liknar och skiljer sig fr\u00e5n andra kulturella uttryck.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r jag, nyexaminerad och vilsen, skulle b\u00f6rja undervisa i svenska och engelska p\u00e5 gymnasiet, s\u00e5 ville jag inkludera spel i litteraturundervisningen, inte som n\u00e5got separat och apart, utan som naturligt integrerad i litteraturundervisningen. Ett s\u00e4tt jag f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra detta p\u00e5 var att v\u00e4lja temat sorgehantering och f\u00f6rst h\u00f6gl\u00e4sa Selma Lagerl\u00f6fs \u201dGravskriften\u201d, en novell om en mor som s\u00f6rjer ett barn. Sedan l\u00e4ste vi \u00e4ven Dagermans \u201dAtt d\u00f6da ett barn\u201d och vi s\u00e5g ett par filmer p\u00e5 temat hantera motg\u00e5ngar, samt l\u00e4ste lite poesi och l\u00e5ttexter p\u00e5 liknande tema. Till sist spelade vi \u00e4ven, i helklass, ett enkelt, gratis litet spel som heter But That Was Yesterday<\/em>. Jag visade spelet p\u00e5 storsk\u00e4rm genom projektorn, och l\u00e4t en frivillig elev vara spelaren, medan klasskamraterna skulle ge tips och r\u00e5d om hur spelaren skulle tackla spelet.<\/p>\n\n\n\n Det h\u00e4r spelet har en v\u00e4ldigt finurlig struktur, d\u00e4r spelaren l\u00e4r sig hur spelet fungerar samtidigt som spelmekaniken ocks\u00e5 har symbolisk tyngd. Du som spelare l\u00e4r dig inte bara hur spelet fungerar rent mekaniskt, utan leds organiskt mot insikter om vad de betyder i relation till spelets narrativ.\u00a0 I b\u00f6rjan av spelet m\u00f6ter spelaren en tjock, svart v\u00e4gg. G\u00e5r man in i den s\u00e5 faller man till marken och korta bilder flimrar f\u00f6rbi. Men spelaren har ocks\u00e5 med sig en hund som med en enkel symbol (spelet inneh\u00e5ller ingen dialog) s\u00e4ger \u00e5t spelaren att v\u00e4nda sig bort fr\u00e5n det m\u00f6rka och fokusera p\u00e5 hunden ist\u00e4llet. S\u00e5, symboliskt v\u00e4nder sig spelarkarakt\u00e4ren bort fr\u00e5n tunga minnen och tankar och fokusera p\u00e5 sin hundv\u00e4n i nuet, varp\u00e5 den m\u00f6rka v\u00e4ggen sjunker undan och spelaren kan forts\u00e4tta. Spelet erbjuder tre korta episoder av det h\u00e4r slaget, som representera olika sv\u00e5righeter och utmaningar i en ung persons liv, med tillh\u00f6rande symboliskt laddad spelmekanik som inbjuder spelaren att avkoda och analysera spelets tematik. Eleverna fick tillsammans f\u00f6rs\u00f6ka att b\u00e5de reda ut spelets (v\u00e4ldigt simpla) mekanik och p\u00e5 samma f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 dess betydelse i den narrativa inramningen.<\/p>\n\n\n\n But That Was Yesterday<\/em> blev d\u00e5 ocks\u00e5 som en sorts lins som vi kunde anv\u00e4nda f\u00f6r att se tillbaka p\u00e5 texterna, filmerna och musiken vi hade diskuterat innan, f\u00f6r att uppmuntra en diskussion om hur samma tema kan se b\u00e5de v\u00e4ldigt lika och olika ut beroende p\u00e5 hur det presenteras och i vilket medium det f\u00f6rmedlas. Samt f\u00f6rst\u00e5s att budskapen kan se v\u00e4ldigt olika ut, fr\u00e5n det eftert\u00e4nksamma resonerandet hos Lagerl\u00f6f, via det kompromissl\u00f6sa m\u00f6rkret hos Dagerman, till den bitterljuvt hoppfulla inst\u00e4llningen i ett k\u00e4nsloladdat litet gratisspel. Tunga teman, naturligtvis, men min erfarenhet \u00e4r att det g\u00e5r att prata distanserat och, faktiskt, \u00e4ven l\u00e4ttsamt \u00e4ven om tyngre \u00e4mnen. Att j\u00e4mf\u00f6ra olika skildringar av att tackla sv\u00e5righeter \u00f6ppnar b\u00e5de f\u00f6r att abstrahera och generalisera, samt \u00e4ven relatera till helt andra, v\u00e4ldigt specifika erfarenheter eller tankar.<\/p>\n\n\n\n H\u00e4r p\u00e5 Karlstads universitet har vi nu utvecklat tv\u00e5 kurser om spel (en spelhistorisk kurs om hur spelber\u00e4ttandet har utvecklats \u00f6ver tid, och en kurs om spelens retorik, allts\u00e5 vad de f\u00f6rmedlar och hur vi talar om dem). Kurserna handlar naturligtvis d\u00e5 mer specifikt om just hur spel fungerar, hur och vad de ber\u00e4ttar och hur de kan skapa mening. Jag anv\u00e4nder fortfarande But That Was Yesterday<\/em> i min undervisning, men h\u00e4r i ett helt annat sammanhang och med en annan inramning. N\u00e4r jag visar spelet f\u00f6r studenterna s\u00e5 fokuserar vi just p\u00e5 spelet som ett talande och tydligt exempel p\u00e5 hur just spel kan ber\u00e4tta och gestalta, genom text, r\u00f6rlig bild, ljud och, inte minst, betydelseb\u00e4rande spelmekanik som understryker och st\u00e4rker upp tematik och ber\u00e4ttande. Samma spel kan allts\u00e5 anv\u00e4ndas v\u00e4ldigt effektivt b\u00e5de som ett s\u00e4rskiljande exempel p\u00e5 spelmediets unika egenskaper, och som en del av en tematisk helhet d\u00e4r fokus ligger mer p\u00e5 dess likheter med andra kulturformer.<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r roligt att spela, och spel kan ocks\u00e5 vara l\u00e4rorika p\u00e5 olika s\u00e4tt (man pratar ofta om hur m\u00e5nga l\u00e4r sig engelska genom spel, till exempel). Men man ska ocks\u00e5 komma ih\u00e5g att, precis som med alla andra konstn\u00e4rliga uttryck, s\u00e5 kan det ocks\u00e5 g\u00f6ra ont att spela. Spel rymmer alla m\u00f6jliga och om\u00f6jliga gestaltningar av k\u00e4nslor, tankar och erfarenheter. Det \u00e4r viktigt att ocks\u00e5 ha med det i tanken n\u00e4r vi pratar om vilken plats datorspel ska ha i klassrummet.<\/p>\n\n\n\n Joakim Kilman, Oktober 2026<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Joakim Kilman, universitetsadjunkt i engelska vid Karlstads universitet Det finns olika s\u00e4tt och olika anledningar att n\u00e4rma sig datorspel i undervisningssyfte. Ibland kan man h\u00f6ra resonemang om att eftersom unga gillar spel s\u00e5 \u00e4r det bra att anv\u00e4nda dem i undervisningen f\u00f6r att v\u00e4cka deras intresse. Andra g\u00e5nger hoppas man att spelen ska l\u00e4ra eleverna\/studenterna … <\/p>\n