Nils Dverstorp, lektor i svenska spr\u00e5ket<\/p>\n\n\n\n
\u00d6vers\u00e4ttningen av Bibeln till svenska under 1500-talet brukar inom svensk spr\u00e5khistoria markera \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n fornsvenska till nysvenska. Det h\u00e4r arbetet inleds med en \u00f6vers\u00e4ttning av Nya Testamentet 1526, vilket f\u00f6ljs upp av en \u00f6vers\u00e4ttning av hela Bibeln 1541. F\u00f6r en student i spr\u00e5khistoria, som har tragglat sig igenom runinskrifter och sn\u00e5riga och obegripliga medeltida texter, k\u00e4nns nog Bibel\u00f6vers\u00e4ttningarna riktigt moderna. Pl\u00f6tsligt g\u00e5r det att l\u00e4sa och f\u00f6rst\u00e5 texten utan n\u00e5gra st\u00f6rre problem. Studenten studsar kanske till \u00f6ver stavningen eller m\u00e4rkliga och \u00e5lderdomliga ordval, men p\u00e5 det hela taget \u00e4r texten begriplig f\u00f6r en modern l\u00e4sare. Effekten av 1400-talets omfattande spr\u00e5kf\u00f6r\u00e4ndringar blir pl\u00f6tsligt konkreta och tydliga. I sin hemtenta i spr\u00e5khistoria kan studenten tryggt konstatera att vi \u00e4r hemma: \u201dDet h\u00e4r \u00e4r svenska!\u201d Det som h\u00e4nder i spr\u00e5khistorien d\u00e4refter handlar i stort sett om spr\u00e5klig puts, om vi ska vara lite krassa: \u00c4ldre ord f\u00f6rsvinner och ers\u00e4tts med modernare, stavningen justeras successivt och en och annan egendomlig b\u00f6jning f\u00f6rsvinner. F\u00f6r den religi\u00f6st lagda blir symboliken kanske uppenbar: Det ska till en \u00f6vers\u00e4ttning av Bibeln f\u00f6r att bringa lite ordning i svenska spr\u00e5ket.<\/p>\n\n\n\n
En student i spr\u00e5khistoria f\u00e5r allts\u00e5 l\u00e4ra sig att det \u00e4r under 1500-talet som Bibeln \u00f6vers\u00e4tts till svenska. Och det kan v\u00e4l f\u00e5 vara sant, om man avser en programmatisk och organiserad \u00f6vers\u00e4ttning. Men delar av Bibelb\u00f6ckerna fanns faktiskt \u00f6versatta redan tidigare. Samma \u00e5r som Nya Testamentet \u00f6versattes skrevs exempelvis en handskrift i Vadstena kloster d\u00e4r man samlade de \u00f6versatta Bibelb\u00f6cker som man d\u00e5 hade tillg\u00e5ng till. Handskriften har idag katalognummer A 1 i Kungliga bibliotekets handskriftssamling. P\u00e5 samma s\u00e4tt som med den st\u00f6rsta delen av det bevarade medeltida materialet vet vi inte namnet p\u00e5 den som skrev handskriften. Men hon \u2013 f\u00f6r det var en kvinna \u2013 avslutar \u00e5tminstone sitt arbete med upplysningen att \u201dDenna bok skrevs av en konventssyster, Anno domini 1526\u201d. Konventet i fr\u00e5ga var Vadstena kloster, som under medeltiden var v\u00e5r absolut st\u00f6rsta och viktigaste kulturinstitution. Vadstena klosters bibliotek har ber\u00e4knats uppg\u00e5 till omkring 1400 volymer, vilket \u00e4r en ansenlig m\u00e4ngd b\u00f6cker, \u00e4ven med europeiska m\u00e5tt m\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n
Handskriften A 1 inneh\u00e5ller allts\u00e5 \u00f6versatta Bibeltexter. Den inleds med de fem Moseb\u00f6ckerna. D\u00e4refter f\u00f6ljer ytterligare b\u00f6cker fr\u00e5n Gamla Testamentet: Josua, Domarboken, Judit, Ester, Rut samt F\u00f6rsta och Andra Mackab\u00e9erboken. Handskriften avslutas med den nytestamentliga Uppenbarelseboken. Flera av dessa b\u00f6cker \u00f6versattes p\u00e5 1400-talet av Nicolaus Ragvaldi och J\u00f6ns Budde, som b\u00e5da var birgittinska munkar i Vadstena kloster respektive N\u00e5dendals kloster i Finland. I en nyutkommen bok f\u00f6resl\u00e5r Lars Wollin att initiativet till att samla Bibeltexter i en stor handskrift kom fr\u00e5n Hans Brask, biskop vid Link\u00f6pings stift, och att detta ska f\u00f6rst\u00e5s som en motreformatorisk handling, ett f\u00f6rs\u00f6k att skapa en sorts alternativbibel.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r det g\u00e4ller Moseb\u00f6ckerna \u00e4r \u00f6vers\u00e4ttaren dock ok\u00e4nd, \u00e4ven om flera r\u00f6ster har h\u00f6jts f\u00f6r att det var Magister Mattias, den Heliga Birgittas biktfader, som ombes\u00f6rjde \u00f6vers\u00e4ttningen. Det har hur som helst skett redan p\u00e5 1300-talet, och det finns indikationer p\u00e5 att det skedde p\u00e5 initiativ av eller \u00e5tminstone i n\u00e4ra anslutning till Birgitta. I hennes levnadsbeskrivning s\u00e4gs n\u00e4mligen att hon \u201dl\u00e4ste helgonlegender och Bibeln, som hon hade l\u00e5tit \u00f6vers\u00e4tta \u00e5t sig till svenska\u201d (\u201dStundom owerl\u00e6sande h\u00e6lghra manna liuerne ok bibliam hulka hon hafdhe latit scriwa sik a swensko\u201d fr\u00e5n handskriften A 33). Man vet ocks\u00e5 fr\u00e5n en inventarielista fr\u00e5n Stockholms slott (SDHK 5311) att kung Magnus Eriksson hade \u201den stor bibel p\u00e5 svenska\u201d (\u201dvnum grossum librum biblie in swenico\u201d), med vilket f\u00f6rmodligen avses \u00f6vers\u00e4ttningen av Moseb\u00f6ckerna. Att det skulle ha funnits en hel bibel p\u00e5 svenska redan p\u00e5 1300-talet \u00e4r osannolikt.<\/p>\n\n\n\n
I likhet med praktiskt taget all fornsvensk text s\u00e5 finns inget original till \u00f6vers\u00e4ttningen av Moseb\u00f6ckerna bevarad. Den finns ist\u00e4llet bevarad i senare avskrifter. Vid sidan av handskriften A 1, som allts\u00e5 \u00e4r fr\u00e5n 1526, finns \u00f6vers\u00e4ttningen av Moseb\u00f6ckerna ocks\u00e5 i en handskrift fr\u00e5n ca 1430 (Thott 4 i Det Konglige bibliotek i K\u00f6penhamn). \u00c4ven denna handskrift kan h\u00e4rledas till Vadstena kloster, men den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00e4r skrivaren en man, en munk i klostret. Trots att det skiljer 100 \u00e5r mellan de b\u00e5da handskrifterna Thott 4 och A 1 kan man p\u00e5 grund av gemensamma fel i texten konstatera att de \u00e4r avskrifter fr\u00e5n samma f\u00f6rlaga, som nu \u00e4r f\u00f6rsvunnen men som av spr\u00e5ket att d\u00f6ma har varit en 1300-talshandskrift. <\/p>\n\n\n\n
Och nu kommer det lustiga: Trots att det skiljer 100 \u00e5r mellan tillkomsten av de b\u00e5da avskrifterna uppvisar de ett motsatt spr\u00e5khistoriskt f\u00f6rh\u00e5llande: Den yngre handskriften uppvisar ett betydligt \u00e4ldre och ursprungligare spr\u00e5k \u00e4n den \u00e4ldre handskriften. F\u00f6rklaringen till detta \u00e4r sannolikt att skrivaren av Thott 4, allts\u00e5 handskriften fr\u00e5n 1430-talet, medvetet har moderniserat och bearbetat texten, medan avskriverskan i A 1 mer slaviskt har kopierat sin f\u00f6rlaga.<\/p>\n\n\n\n
Min egen tes \u00e4r att skrivaren i Thott 4 har bearbetat och moderniserat texten f\u00f6r en mottagare utanf\u00f6r klostret, en lekman som av n\u00e5got sk\u00e4l ville ha tillg\u00e5ng till de fem Moseb\u00f6ckerna i svensk spr\u00e5kdr\u00e4kt. Detta \u00e4r naturligtvis sv\u00e5rt att leda i bevis, men andra har varit inne p\u00e5 samma tankeg\u00e5ngar. Skriverskan i A 1 har inte haft n\u00e5gra s\u00e5dana ambitioner. Hon har kopierat texten s\u00e5 som den stod i f\u00f6rlagan, utan f\u00f6rs\u00f6k p\u00e5 att modernisera eller anpassa. P\u00e5 detta s\u00e4tt skapas ocks\u00e5 en sorts omv\u00e4nd spr\u00e5klig kronologi: En yngre avskrift har ett \u00e5lderdomligare spr\u00e5k och ursprungligare text, ett fenomen som inom klassisk filologi brukar beskrivas med frasen recentior non deterior<\/em>, allts\u00e5 n\u00e5got i stil med \u2019yngre men inte s\u00e4mre\u2019. Detta f\u00e5r naturligtvis ocks\u00e5 spr\u00e5khistoriska komplikationer: En \u00e4ldre handskrift kan allts\u00e5 inneh\u00e5lla ett yngre och modernare spr\u00e5k \u00e4n en yngre handskrift. Den spr\u00e5khistoriestudent som till \u00e4ventyrs j\u00e4mf\u00f6r Nya Testamentet med texten i A 1 (som \u00e4r f\u00f6red\u00f6mligt utgiven av Olof Thorell 1959) kommer att bli f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver hur stora skillnader de b\u00e5da texterna uppvisar. En text nedskriven samma \u00e5r som den begripliga \u00f6vers\u00e4ttningen av Nya Testamentet kastar pl\u00f6tsligt studenten tillbaka till 1300-talets kr\u00e5ngliga spr\u00e5k. Den traditionella synen p\u00e5 spr\u00e5kf\u00f6r\u00e4ndring, som en kontinuerlig och st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende moderniseringsprocess, f\u00e5r sig h\u00e4r en t\u00f6rn. Gammalt och nytt traderas sida vid sida. Samtidigt som Sverige tar steget fr\u00e5n fornsvenska till nysvenska med en modern \u00f6vers\u00e4ttning av Nya Testamentet traderas 1300-talets spr\u00e5k i handskriften A 1.<\/p>\n\n\n\n \u00c5lderdomligt och modernt sida vid sida. Recentior non deterior. Allt f\u00f6r att kr\u00e5ngla till det f\u00f6r en student i spr\u00e5khistoria.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Nils Dverstorp, lektor i svenska spr\u00e5ket \u00d6vers\u00e4ttningen av Bibeln till svenska under 1500-talet brukar inom svensk spr\u00e5khistoria markera \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n fornsvenska till nysvenska. Det h\u00e4r arbetet inleds med en \u00f6vers\u00e4ttning av Nya Testamentet 1526, vilket f\u00f6ljs upp av en \u00f6vers\u00e4ttning av hela Bibeln 1541. F\u00f6r en student i spr\u00e5khistoria, som har tragglat sig igenom runinskrifter … <\/p>\n