Jakob Olsson, doktor i litteraturvetenskap<\/p>\n\n\n\n
Hur f\u00f6rh\u00e5ller sig 2000-talets barn- och ungdomslitteratur till sin digitaliserade omv\u00e4rld? Det \u00e4r den \u00f6vergripande fr\u00e5gest\u00e4llningen i min avhandling Sladdbarn, vuxenn\u00e4tverk och digitala sp\u00e4nningar. Digitalisering och mediestrid i barn- och ungdomslitteraturen i Sverige 2000\u20132019<\/em>, som jag disputerade p\u00e5 h\u00f6sten 2024. I avhandlingen studerar jag b\u00f6cker utgivna i Sverige efter millennieskiftet f\u00f6r att se vilka digitala apparater och system som finns representerade i ber\u00e4ttelserna, hur de anv\u00e4nds och vilka teknikrelaterade budskap som f\u00f6rmedlas. Med utg\u00e5ngspunkt i medieteoretisk och mediehistorisk forskning f\u00f6rst\u00e5s den litter\u00e4ra texten som en del av ett st\u00f6rre, teknikhistoriskt sammanhang, d\u00e4r forskare som Friedrich Kittler (1985\/2012) och Nancy Katherine Hayles (1999) har visat hur sk\u00f6nlitteraturen b\u00e5de formas av och formar det omgivande tekniklandskapet. Centralt f\u00f6r avhandlingen \u00e4r ocks\u00e5 forskning som framh\u00e4ver det f\u00f6r barn- och ungdomslitteraturen definierande f\u00f6rh\u00e5llandet mellan vuxna producenter och en t\u00e4nkt, ung publik. Som barnboksforskaren Perry Nodelman (2008) skriver \u00e4r det en litteratur som ger uttryck f\u00f6r vuxenv\u00e4rldens komplexa f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till barndomen och som \u201derbjuder barn b\u00e5de vad vuxna tror att barn kommer att tycka om och vad vuxna vill att de ska beh\u00f6va\u201d (s. 242, min \u00f6vers\u00e4ttning). Detta g\u00f6r barn- och ungdomslitteraturen till ett intressant f\u00f6nster in i v\u00e5r tids samtal om digital teknik, d\u00e4r vuxnas tankar om ungas teknikanv\u00e4ndning ofta st\u00e5r i centrum. D\u00e5 b\u00f6ckerna gestaltar digital teknik ger de ocks\u00e5 uttryck f\u00f6r vuxna id\u00e9er om vad unga vill och beh\u00f6ver l\u00e4sa om tekniken.<\/p>\n\n\n\n Sammanlagt har 249 b\u00f6cker inom ett flertal genrer och f\u00f6r olika \u00e5ldrar, alltifr\u00e5n bilderb\u00f6cker till ungdomsb\u00f6cker, samlats in och studerats genom en kombination av kvantitativa metoder och tematiska l\u00e4sningar. Analysen presenteras i fyra kapitel, d\u00e4r det f\u00f6rsta ger en \u00f6vergripande bild av materialet genom att studera de \u00e4mnesord och annan bibliografisk data som har kopplats till b\u00f6ckerna. De efterf\u00f6ljande kapitlen fokuserar p\u00e5 tre centrala, teknikanv\u00e4ndande gestalter som tr\u00e4der fram i det analyserade verken och som alla utg\u00f6r aspekter av vad det inneb\u00e4r att vara en ung, digital medborgare p\u00e5 2000-talet: det digitalt kompetenta barnet, det dataspelande barnet och det sociala medieanv\u00e4ndande barnet.<\/p>\n\n\n\n Det jag kommer fram till i min studie \u00e4r att barn- och ungdomslitteraturen p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt f\u00f6ljer den digitala utvecklingen och de teknikrelaterade fr\u00e5gor som r\u00f6r sig i samtiden. Med tiden blir det digitala en alltmer sj\u00e4lvklar del av de unga karakt\u00e4rernas vardag och precis som verklighetens barn tar de snabbt den senaste tekniken till sig. Bland annat ers\u00e4tter mobiltelefonen s\u00e5 sm\u00e5ningom datorn som den huvudsakliga, digitala apparaten i karakt\u00e4rernas liv \u2013 n\u00e5gonting som p\u00e5verkar hur de interagerar med tekniken, j\u00e4mn\u00e5ringar, vuxna och samh\u00e4llet i stort. Detsamma kan s\u00e4gas om det tidiga 2000-talets chattrum som i vardagsber\u00e4ttelserna ger plats \u00e5t bloggarna mot slutet av 00-talet, vilka i sin tur ger plats \u00e5t 10-talets sociala medieplattformar. Parallellt blir dataspelstekniken i b\u00f6ckerna alltmer avancerad, vilket inte minst g\u00e5r att se i de fantastiska, uppkopplade virtual reality-v\u00e4rldar som science fiction-ber\u00e4ttelserna spekulerar om.<\/p>\n\n\n\n Vidare speglar b\u00f6ckerna vuxenv\u00e4rldens komplicerade f\u00f6rh\u00e5llande till ungas teknikanv\u00e4ndning. \u00c5 ena sidan \u00e4r det viktigt att unga omfamnar tekniken och dess m\u00f6jligheter f\u00f6r att bli v\u00e4lfungerande digitala medborgare, vilket i litteraturen kan f\u00f6rmedlas genom ber\u00e4ttelser d\u00e4r unga karakt\u00e4rer l\u00f6ser problem med hj\u00e4lp av sin digitala kompetens. \u00c5 andra sidan m\u00e5ste unga h\u00e5lla tekniken p\u00e5 arml\u00e4ngds avst\u00e5nd f\u00f6r att undvika dess potentiellt negativa inverkan p\u00e5 den fysiska, psykiska och sociala h\u00e4lsan. Detta \u00e4r ett \u00e5terkommande tema i ber\u00e4ttelser om dataspelande och sociala medieanv\u00e4ndande, som kan handla om s\u00e5dant som dataspelsberoende och n\u00e4that. Den digitala teknikens m\u00f6jligheter och risker st\u00e4lls ofta mot varandra; den kan b\u00e5de bem\u00e4ktiga och f\u00f6rtrycka, aktivera och passivisera, m\u00f6jligg\u00f6ra sociala interaktioner och isolera. Dock tenderar de negativa sidorna av tekniken att ta \u00f6verhanden, vilket ger m\u00e5nga ber\u00e4ttelser en tydligt teknikkritisk och varnande karakt\u00e4r \u2013 n\u00e5gonting som kan ses som ett uttryck f\u00f6r den oro som m\u00e5nga vuxna k\u00e4nner gentemot ungas digitaliserade liv.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r att diskutera de teknikrelaterade budskap som b\u00f6ckerna f\u00f6rmedlar anv\u00e4nder jag mig i avhandlingen av Gert Biestas (2015) tredelade modell \u00f6ver utbildningens syfte. Enligt Biesta \u00e4gnar sig utbildning \u00e5t kvalifikation, socialisation och subjektifiering: den f\u00f6rmedlar kunskap och f\u00f6rm\u00e5gor, ingjuter samh\u00e4lleliga normer och v\u00e4rderingar samt formar eleverna som initiativ- och ansvarstagande subjekt. Genom sina representationer av digital teknik kan barn- och ungdomslitter\u00e4ra verk p\u00e5 ett j\u00e4mf\u00f6rbart s\u00e4tt s\u00f6ka f\u00f6rmedla teknikrelaterad kunskap till l\u00e4sarna, introducera dem till det digitaliserade samh\u00e4llet och forma dem som ansvarsfulla digitala medborgare \u2013 allt utifr\u00e5n ett ofta mots\u00e4gelsefullt vuxenperspektiv.<\/p>\n\n\n\n Min f\u00f6rhoppning \u00e4r att den som l\u00e4ser avhandlingen ska f\u00e5 en f\u00f6rdjupad f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r hur den samtida barn- och ungdomslitteraturen tar sig an en av v\u00e5r tids stora fr\u00e5gor och en central del av m\u00e5nga ungas liv. Ur ett vidare perspektiv kan den kanske ocks\u00e5 ge l\u00e4saren nya perspektiv p\u00e5 hur vi som vuxna t\u00e4nker och talar om ungas teknikanv\u00e4ndning, vilket jag tror att vi st\u00e4ndigt beh\u00f6ver reflektera kritiskt \u00f6ver.<\/p>\n\n\n\n Litteratur:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Biesta, G. (2015). What is education for? On good education, teacher judgement, and educational professionalism<\/a>. European Journal of Education, 50<\/em>(1), 75\u201387.<\/p>\n\n\n\n Hayles, N. K. (1999). How we became posthuman: Virtual bodies in cybernetics, literature and informatics<\/a><\/em>. The University of Chicago Press.<\/p>\n\n\n\n Kittler, F.A. (2012). Nedskrivningssystem 1800\u20221900<\/a><\/em> (T. Andersson, \u00d6vers.) Gl\u00e4nta. (Originalutg\u00e5van publicerad 1985)<\/p>\n\n\n\n Nodelman, P. (2008). The hidden adult: Defining children’s literature<\/a><\/em>. Johns Hopkins University Press.<\/p>\n\n\n\n