Under vecka 10 har vi varit på fortbildningsdag kring svåra samtal med bland annat föreläsningar av Jessica Ekberg och Kristina Bähr.

Jessica Ekbergs föreläsning börjar med att lyfta att vi inte ska vänta för länge med att ha det svåra samtalet om det uppstår en fundering kring någonting, något som bekymrar en gällande exempelvis ett barn eller en kollega. Att vänta är det ingen som vinner på. Vi pratar med vårdnadshavare eller kollegor så snabbt som möjligt en fundering uppkommer. Ett svårt samtal ska aldrig tas i förbifarten, utan vi bjuder alltid in er till ett möte. I inbjudan till mötet är vi tydliga med vad mötet handlar om. Jessica trycker på att det är viktigt att alla inblandade parter från början vet varför de är där, dels för att samtalet ska bli givande och för att det inte ska komma som en chock. 

Innan mötet är det av betydelse att noga tänka igenom vad vi ska säga, vad vi inte ska säga och hur vi ska säga det. Det är också viktigt att vi ställer oss frågor om när och var mötet ska hållas och vem ska vara med. Jessica lyfter att det är positivt att vara öppen med om vi är nervösa inför samtalet, då det är ett sätt att rensa luften. Sen ska vi direkt säga vad det gäller, att inte vara tydliga och undvika att säga det vi vill få fram kan leda till missuppfattningar. Det handlar också om att tala i jag-budskap, för att utgå från vår egen upplevelse och för att inte lägga skulden på någon annan. Sedan ska ni vårdnadshavare och/ eller kollegor ges utrymme till att framföra era tankar kring det som har sagts. Ibland kan vi ha olika verklighetsbild, exempelvis om funderingen gäller ett barn eftersom vi ser barnet i en förskolemiljö medan ni vårdnadshavare ser barnet i sin hemmiljö. Efter mötet sammanfattas det som har sagts och vi kommer tillsammans fram till hur vi ska gå vidare tillsammans med er. I vissa fall kan alla berörda behöva att tänka igenom och bearbeta mötet på varsitt håll. Då är det bättre att avsluta och vi bokar in ett uppföljande samtal som ska ske ganska snart igen

Vid riktigt svåra samtal kan vi behöva tänka på hur vi placerar oss och sitter i rummet. Jessica ger därför rådet att sitta närmast en dörr för att ha tillgång till en flyktväg. Ibland kan vi pedagoger också vara i behov av extra stöd, och då kan vi vända oss till rektor, specialpedagog eller socialtjänst.

Sist vill Jessica trycka på att vi alltid ska ha barnets bästa i fokus!

Kristina Bähr framhåller ytterligare råd som berör närvarandet och lyssnandet i samtalet. För att lyssna på ett bra sätt och komma in i ett närvarande tillstånd, undanröjer vi alltid störande moment. Detta innebär att vi stänger av dator och mobil. När vi är närvarande kan vi ”svara an” på era signaler på ett mer professionellt och inkännande sätt. Kristina delger också vikten att sätta ramar för mötet för att skapa trygghet. Det innebär exempelvis hur länge mötet eller samtalet ska pågå och vi är tydliga och nämner det. Samtalet kan möjligtvis pågå i en halvtimme, men att vi behöver de sista fem eller tio minuterna till att sammanfatta. Det är även viktigt att vi ställer frågor om ni själva har uppmärksammat det vi vill lyfta i samtalet, då det kan hjälpa till att åstadkomma en samsyn.