Text: Annie Johansson och Maria Sundqvist, Länsstyrelsen Värmland
Numera är skogsbruk och jordbruk för det mesta två helt olika saker. Men från äldre järnåldern och ända in i modern tid var skogen en väldigt viktig integrerad del av jordbruket. Inte bara för att virke hämtades där till gärdesgårdar, byggnader och ved, utan också för att de allra flesta av gårdarnas djur fick gå där på bete. Åker och äng behövdes för odling av säd och för att ta in hö till vinterfoder. Detta förändrades radikalt med det industriella skogsbruket och rationella jordbruket i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Skogsbetet betraktades alltmer som föråldrat och kom i konflikt med skogsbruk och kreatursavel, eftersom det inte gick att kontrollera aveln när djuren betade på skogen. Dessutom tappade skogsbetena i betydelse när det gick att få mångdubbelt större höskördar från gödslade vallar jämfört med magra ängar. Ängarna blev istället till betesmarker. Successivt lades skogsbetet ned, vilket egentligen inte är det minsta konstigt. Det måste ha blivit mycket enklare när djuren fanns nära till hands, samtidigt som skördarna blev större och aveln kunde planeras bättre.
Men skogsbetet var inte bara ett sätt att föda kreatur utan producerade också ett rikt biokulturellt arv. Den biologiska mångfalden kan vara betydligt högre i ett skogsbete jämfört med en modern produktionsskog. Djurens tramp och bete, tillsammans med människans plockande av stängselvirke, ved med mera, skapar en väldigt varierad skog med solbelysta gläntor, stigar med mera där många olika trädslag, gräs, örter och andra organismer kan trivas.
Skogsbete kan vara en viktig nyckel för bevarandet av biologisk mångfald i odlingslandskapet om det kan bidra till att binda ihop redan öppna marker och att skapa nya solbelysta småmiljöer. Men då behövs betydligt fler betade skogar och att skogarna tillåts vara olikformade.
Inventeringar av biologiskt kulturarv kring fäbodmiljöer visar att den biologiska mångfalden kopplad till bete verkar försvinna snabbt i modernt brukade skogar när betet upphör. Men delar av den betesgynnande mångfalden kan öka genom återupptaget bete. Skogsbete kan vara en viktig nyckel för bevarandet av biologisk mångfald i odlingslandskapet om det kan bidra till att binda ihop redan öppna marker och att skapa nya solbelysta småmiljöer. Men då behövs betydligt fler betade skogar och att skogarna tillåts vara olikformade.
Torkan och bristen på bete 2018 medförde att skogar och andra marginalmarker stängslades in för att få mer bete. Det kan ha varit en viktig ögonöppnare inför problemen som ett förändrat klimat kan innebära.
Dessa marker är en viktig resurs som kan visa sig värdefulla många gånger om. Visst kan skogen ta skada av betet, men fördelarna kan mycket väl överväga nackdelarna om man ser till helheten, särskilt på lång sikt.