Text: Eva Svensson, Karlstads universitet. Foto: Eva Svensson, Sigrid Josefsson, Christina Knowles
Torsdagen den 20 januari var det livliga samtal på Zoom. Biokuma genomförde den första av två workshopar för att tillsammans gå på djupet med de utmaningar och möjligheter som det innebär att driva småskaliga och hållbara gårdar. Deltagare var från gårdarna Ridgedale, Karterud och Alm Østre, Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Jønsberg videregående skole, Förbundet Svensk Fäbodkultur och utmarksbruk, Föreningen Värmlands Säterkultur samt en fristående forskare om norsk säterkultur. Tyvärr kunde inte någon från gården Bryn i Norge vara med, eftersom den föregående nattens storm slagit ut deras internet. Under ledning av processledaren Anna Blomquist och tillsammans med forskare från Karlstads universitet, Norsk institutt for kulturminneforskning samt Høgskolen i Innlandet, diskuterade deltagarna utmaningar, lösningar, rekommendationer och framtidsvisioner kopplade framför allt till produktion och arbetsprocesser på gårdarna.
Fyra utmaningar:
- Behov av information och hjälp i regelverksdjungeln
- Brist på infrastruktur
- Bete, särskilt skogsbete
- Hårt, och ständigt, arbete att driva småskaligt jordbruk
I diskussionerna efterlystes behov av politiska och strukturella lösningar för att göra vardagen enklare, och småbruken mer lönsamma. Dagens regelverk och myndighetsutövning, anpassad efter det storskaliga jordbruket, skapar många svårigheter i det småskaliga jordbruket. Att driva en mångsidig produktion är särskilt utmanande, eftersom man då behöver vara i kontakt med flera olika myndigheter och behärska många olika regelverk. En dellösning kan vara olika nätverk såsom facebook-grupper, där man kan dela erfarenheter med andra. Även utbildningar nämndes som en möjlighet.
Bristen på närliggande, etiska och ekologiska slakterier och mejerier är en infrastrukturell utmaning är. Vi diskuterade särskilt slakteri-problematiken, eftersom gårdsägarna vill kunna säkerställa att deras djur blir väl omhändertagna, och gärna följa med djuren fram till slakt. Idéer till tänkbara lösningar kom fram under samtalen, till exempel härkomst-slakt, det vill säga att djuren får avlivas och avblodas hemma i hagen före transport till ett godkänt slakteri, eller bruk av viltslakterier. Mobila slakterier kan vara en annan lösning.
Bete, särskilt skogsbete, lyftes framför allt av säterbruket och Alm Østre. De närvarande svenska gårdarna hade sina djurs betande i de egna hagarna, då de saknade erfarenhet av skogsbete och vill värna om grannsämjan. Alm Østre använder allmänningsmarken och de starka betesrättigheter som är kopplade till denna. En möjlighet för utvecklande av skogsbetet som nämndes var det nya elektroniska hjälpmedlet Nofence, som gör det möjligt att låta djuren gå i skogen tryggt utan stängsel och vallare. Till följd av EU-lagstiftning kan Nofence dock inte användas i Sverige. Till skillnad från Norge har det varit svårt att hävda de gamla betesrättigheterna i Sverige, vilket inte minst drabbat säterbruket, och det biokulturella arvet. Behovet av skogsbete för reproduktion av det biokulturella arvet är stort, vilket också Länsstyrelsen lyfte fram. Åter efterlystes politiska lösningar för att förenkla för skogsbetet i Sverige. Men det kom också konkreta förslag från Skogsstyrelsen; att använda igenväxande allmänningsmark och kraftledningsgator till bete, och att grisar skulle kunna vara utmärkta ”redskap” för markberedning i skogsbruket.
Det är en livsstil att driva ett småskaligt jordbruk. Lediga helger och semestrar är inget man förväntar sig, och det kan bli slitsamt och kanske inte hållbart i längden. Alm Østres kollektiva verksamhetsform framstår här som en framgångsfaktor för en uthållig gårdsdrift. Ridgedale, Kårebolssätern och Alm Østre har också erfarenheter av att ta emot volontärer. Där har Alm Østre det mest utvecklade systemet, och de mest positiva erfarenheterna. På den svenska sidan hade man stött på en rad problem rörande försäkringar och skatteregler. Man betonade också att det krävdes mycket arbete att träna volontärerna, men att gemenskapen – att vara flera som arbetade tillsammans – är mycket givande.
Idag producerar det småskaliga djur- och miljövänliga jordbruket en rad samhällstjänster, inte minst reproduktion av det biokulturella arvet, som inte uppmärksammas och än mindre betalas för. En ”prislapp” på miljöarbetet skulle göra gårdsdriften mer lönsam, och mer attraktiv för yngre generationer att ta över.
Avslutningsvis försökte vi spana i kristallkulan angående framtiden för det småskaliga, djur- och miljövänliga jordbruket. Det finns en tro på en framtid, men deltagarna såg flera risker och efterlyste försiktighet. Den eftersatta politiken, problemen med regelverksdjungeln och ombytlig myndighetsutövning lyftes som de största, strukturella riskerna. Deltagarna poängterade också att vardagens utmaningar och krav ofta underskattades, särskilt om man vill bedriva ett mångsidigt jordbruk. En rekommendation för de som vill börja med småskaligt lantbruk är därför att börja i mindre skala, med färre produktionsgrenar, och bygga ut successivt.
En översyn av grundläggande ekonomiska frågor för verksamheternas lönsamhet efterlystes också. Idag producerar det småskaliga djur- och miljövänliga jordbruket en rad samhällstjänster, inte minst reproduktion av det biokulturella arvet, som inte uppmärksammas och än mindre betalas för. En ”prislapp” på miljöarbetet skulle göra gårdsdriften mer lönsam, och mer attraktiv för yngre generationer att ta över. Ett förslag var att anlita influencers för att skapa uppmärksamhet och kommunicera det småskaliga jordbrukets betydelse i ett systemskifte för en mer hållbar framtid.