Text: Margareta Dahlström, Karlstads universitet
Den 10-11 maj samlades cirka 20 personer på Opaker gård norr om Kongsvinger för att tillsammans diskutera småskaligt jordbruk, matproduktion och biokulturellt arv. I denna projektets andra workshop låg fokus på försäljningskanaler och utbildning. I workshopen deltog gårdarna Alm Østre och Loviseberg Herrgård, Föreningen Värmlands Säterkultur och Förbundet Svensk Fäbodskultur och utmarksbruk, Anno Museum avdelning Odalstunet, Norges Bondelag, en fristående forskare om norsk säterkultur, Nifa – branschföreningen för värmländska matföretag, NIKU, Karlstads universitet, Høgskolen i Innlandet och Anna Blomquist AB.
Det var härligt att träffas och varva presentationer med samtal och gemensamt arbete och inte minst en guidad rundvandring på Opaker gård där man ”dyrker og høster fra egen eiendom for å ha sporbarhet og kvalitet”.
Det är arbetsintensivt att bedriva småskaligt jordbruk i samklang med naturen och det är ett arbete som ger samhälleliga natur- och kulturmiljövinster men som ofta är obetalt. Försäljningsarbetet är också ofta tidskrävande och regelverket är ofta hämmande för småskalig matproduktion. Det är helt enkelt en utmaning med låg lönsamhet! Därför arbetade vi tillsammans bland annat med frågor om försäljningskanaler och andra inkomstkällor för småskaligt jordbruk. Vid workshopen delade alla deltagare generöst med sig av kunskap och erfarenheter. Det är avgörande för att jobba med frågeställningar som behöver inspel från olika kompetenser med målet att bidra till lösningar på utmaningarna.
I projektet har vi diskuterat försäljningskanaler vid fältarbete på de fyra gårdarna, och gjort en värmländsk fördjupning med ytterligare två gårdsbesök, telefonintervjuer med elva gårdar samt några intervjuer med andra relevanta aktörer. Fram växer en bild som närmast kan beskrivas som en mosaik! Det är en mosaik i flera dimensioner; beträffande produktion som spänner över grönsaker, potatis, honung, blommor, ägg, ull, ost, kött, jordgubbar, hallon, sylt, saft, chutney med mera; ”gårdsrötter” från familjegård sedan generationer till nyinflyttade och nystartade och med försörjningsstrategier som varierar från att försörja familjen, ibland med någon anställd, i andra fall som bisyssla eller som en del av ett aktivt pensionärsliv.
Även försäljningskanalerna kan beskrivas som en mosaik. Försäljning sker på en mängd olika sätt, t ex genom Rekoring, torghandel, återkommande marknader eller matevent, gårdsbutiker, äggbodar, prenumeration, självplock, e-handel, detaljhandel, eget eller andras café eller restaurang, till förädlingsföretag och mathantverkare eller till storhushåll. Varje försäljningskanal har fördelar och nackdelar. Valet av försäljningskanaler beror bland annat på vilka produkterna är, hur mycket tid och kompetens man har kring försäljning, och om man som producent vill ha direktkontakt med konsumenterna, något som är vanligt. Många säljer genom Reko-ringar som har fördelarna att de inte har några mellanhänder, produkterna är beställda i förväg och det är direktkontakt mellan producent och konsument. Nackdelarna är exempelvis att det är tidskrävande, det krävs en ”kritisk massa” av producenter vid varje ring för att nå tillräckligt många kunder och kunderna har bara en viss halvtimma eller timma på sig varje vecka för att hämta sina produkter. Några säljer genom prenumeration och upplever att fördelen är att det möjliggör bredd i produktionen, det är effektivt att packa för leverans och att produkterna är sålda i förväg. En nackdel som nämnts är att det kan vara ombytligt bland prenumeranter mellan åren och att kunder önskar specifika grönsaker. Några säljer till livsmedelsbutiker vilket har fördelen att de har långa öppettider och når många kunder, men nackdelar beträffande regelverk för förpackningar, har högt påslag som ger lägre pris till producenten (och kanske för högt för konsumenten) och kräver relation till handlare.
Flera producenter är intresserade av att hitta nya försäljningskanaler. På flera håll pågår försök att hitta nya sätt att koppla ihop producenter och konsumenter, och ett exempel i Värmland är den obemannade butiken för lokalproducerad mat och dryck Plockomaten. Den är öppen från 7-21 alla dagar i veckan. Man kommer in med hjälp av BankID och betalar med Swish. Fördelen för producenten är att man levererar till en punkt: företaget som driver Plockomaten, och man når potentiellt många kunder som kan handla under generösa öppettider. En nackdel är att försäljningskanalen inte passar för alla typer av produkter och att regelverket kan innebära investeringar t ex i förhållande till förpackning.
Vid workshopen kom en mängd idéer och förslag på hur hinder i förhållande till försäljningskanaler kan minskas och även beträffande andra inkomster för det småskaliga jordbruket. Vi kommer att återkomma till detta i en publikation efter sommaren, men ett exempel är ”kor på rot” i Härjedalen. En kreativ offentlig upphandling som underlättar för småskaligt och lokalt att leverera till storhushåll. Beträffande försäljning genom gårdscafé, restaurang och catering så är alla överens om att det måste finnas regler för livsmedelssäkerhet men det är många olika myndigheter och regelverk att förhålla sig till. Här behövs samordning, information, checklistor och liknande.
Det var även tydligt att vi behöver ett brett förändringsarbete för att vi alla måste lära oss förstå skillnaden på ”mat och mat”. Varför kostar småskalig matproduktion i samklang med miljön mer än industriell livsmedelsproduktion? Vilka mervärden i form av samhälleliga natur- och kulturmiljövinster ger den småskaliga produktionen, och hur kan producenterna få betalt för detta arbete? Här krävs en mängd olika folkbildningsinsatser, något som workshopdeltagarna hade många uppslag till och som vi också kommer att återkomma till framöver.