Erik Cardelús, lektor i språkdidaktik och kultur, Handelshögskolan i Stockholm
Den 26 september firas den Europeiska språkdagen. Här ges ett ypperligt tillfälle att reflektera kring den fantastiska resurs som flerspråkigheten utgör i Europa och i övriga världen. En central uppgift för oss som verkar inom undervisning och lärande är att lyfta och synliggöra flerspråkighetens förekomst och betydelse i tid och rum. Tydligt framträder då flerspråkigheten som livsnerv i kulturen, speciellt i litteraturen. Många av världshistoriens största författare har varit flerspråkiga: James Joyce, Vladimir Nabokov och Samuel Beckett, för att bara nämna tre.
Irländaren Joyce, författaren till klassikern ”Ulysses” (1922), skrev också ”Finnegans Wake” (1939), romanen där han blandar runt 60 olika språk och skapar nya ord. Själv bodde och arbetade Joyce som lärare i många år i den flerspråkiga staden Trieste, en smältdegel där italienska och tyska blandas med slovenska och kroatiska.
Ryssen Vladimir Nabokov skrev det kontroversiella storverket ”Lolita” på engelska, medan irländaren Samuel Beckett använde franska för att skriva den epokgörande pjäsen ”I väntan på Godot” (En attendant Godot, 1952). På hemmaplan har vi Edith Södergran och August Strindberg, två giganter som talade och skrev på olika språk. Södergran levde i det flerspråkiga Karelen och valde svenskan som författarspråk, medan Strindberg länge bodde i metropoler som Paris och Berlin. Strindbergs roman ”En dåres försvarstal” (Le plaidoyer d’un fou) skrevs först på franska, översattes till tyska och kom senare ut på svenska.
Så flerspråkigheten är inget nytt, utan har alltid genomsyrat Europa. Länder som Spanien och Schweiz har fyra officiella språk. Även Belgien, med EU-huvudstaden Bryssel, har tre officiella språk: franska, flamländska och tyska. I vår närhet finns tvåspråkiga Finland, medan Sverige har fem minoritetsspråk, samt hundratals andra språk som talas runtomkring oss.
Så vilken nutida litteratur skildrar flerspråkigheten bäst? Det beror på lust och läge. På hemmaplan har Theodor Kallifatides skrivit ett flertal romaner som förenar fascinerande berättelser med tankeväckande reflektioner över språk och identitet. Att den grekiskfödde Kallifatides så mästerligt skriver på svenska, som han lärde sig först i vuxen ålder, visar att flerspråkigheten varken har början eller slut, ett argument för att vi ska satsa på språk i skolan och i samhället.
I Frankrike har mångkulturaliteten och flerspråkigheten vitaliserat litteraturen. I främsta ledet står den marockofödda Leïla Slimani, som skriver på franska men med arabiska som modersmål. Hennes romaner, som den prisbelönta ”Vaggvisa”, utforskar teman som migration, identitet och kulturkrockar. Även Marie NDiaye är en ledande författare, med ett författarskap där den senegalesiska kulturbakgrunden spelar en viktig roll. I verken ”Tre starka kvinnor” och ”Mitt instängda hjärta” är några av huvudpersonerna också lärare, en yrkeskategori i flerspråkighetens mitt.
Under detta år har ett speciellt litterärt verk kommit att prägla mina tankar och känslor kring flerspråkighet. Romanen heter ”Ny finsk grammatik”, skriven av den italienska författaren Diego Marani. Slumpen gav att jag läste romanen under min semesterresa till Helsingfors under sommaren. Från Italien till Finland kan avståndet tyckas långt, men Marani varvar sitt författarskap med journalistik och expertis inom flerspråkighetsfrågor för bland annat EU. Han har även skapat ett nytt språk, europanto, en konkurrent till esperanto, baserad på språk talade i Europa.
I romanen kombineras en spännande intrig med suggestiva reflektioner om språklärande. Allt inleds i flerspråkiga staden Trieste under krigsåret 1943. En man hittas i hamnen, svårt misshandlad och med kronisk minnesförlust. De enda ledtrådarna till hans förlorade identitet är en näsduk broderad med initialerna S.K. och en blå sjömansjacka med inskriften ”Sampo Karjalainen”. En läkare, som antar att han är finsk, förbarmar sig över mannen och sänder honom på ett skepp till Helsingfors, där han ges möjligheten att återta sitt språk, sin kultur och sin identitet. En präst och en sjuksköterska blir hans närmaste förtrogna i att lära sig finska. Inte minst kämpar mannen med finskans femton kasusformerna: ”Substantivet i finskan är ogripbart, gömmer sig mellan de femton kasusens olika många böjningar och låter sig helt sällan överraskas i nominativ.”
Att efter en minnesförlust försöka återskapa sig själv är en hisnande tanke, att återta sin språkliga identitet ännu mer. Romanen fastnar dock inte i abstraktioner, utan är suggestiv och underhållande under sina drygt 200 sidor. Njutbar är skildringen av huvudstaden Helsingfors, den vackra tvåspråkiga huvudstaden och centrum för Finlands dramatiska och tragiska 1900-talshistoria.
Själv vaknade jag tidigt under sommarmorgnarna i Helsingfors och i sällskap med boken promenerade jag längs stadens stillsamma gator och kajer i gryningsljuset. Överallt möttes jag av skyltar som berättade om det jag såg på två språk – finska och svenska. Ibland roade jag mig med att gissa vad den finska texten stod för, innan jag läste den på svenska. Andra gånger satte jag mig ner på en bänk och försjönk i italienaren Diego Maranis fascinerande berättelse om Sampo Karjalainen, mannen som försökte återerövra sitt språk i staden där jag befann mig. Den flerspråkiga italienaren Marani gav mig en djupdykning ner i finskans väsen, men skärpte också min känsla för Helsingfors.
Och nu när jag tänker tillbaka på dessa stillsamma morgonstunder inser jag att livets rikedom är starkt sammanvävd med de många språkens rikedom, gränslöst flödande upplevelser och insikter som möter oss varje dag om vi bara öppnar oss för dem.
Referenser
Beckett, S. (2019). I väntan på Godot: en tragikomedi i två akter (M. Hedlund, Övers.). Modernista. (Originaltitel: En attendant Godot, 1953)
Cummins, J. (2021). Rethinking the education of multilingual learners: a critical analysis of theoretical concepts. Multilingual Matters.
Gorter, D., & Cenoz, J. (2023). A panorama of linguistic landscape studies. Multilingual Matters.
Grayson, J. (1977). Nabokov translated: a comparison of Nabokov’s Russian and English prose. Oxford University Press.
Hartshorn, P. (1997). James Joyce and Trieste (förord av Zack Bowen). Greenwood Press.
Lundberg, A. (2020). Viewpoints about educational language policies: Multilingualism in Sweden and Switzerland[Doktorsavhandling], Malmö universitet.
Josephson, O. (2022). Språkpolitik. Morfem.
Marani, D., & Hedenberg, J. (2012). Ny finsk grammatik (J. Hedenberg, Övers.). Natur & Kultur.
Johansson, S. (2023). På vandring i språkens fotspår. Natur & Kultur.
Joyce, J. (1971). Finnegans Wake. Viking Press.
Joyce, J. (1942). Ulysses (förord av Morris L. Ernst). Random House.
Nabokov, V. V., & Fioretos, A. (2007). Lolita (A. Fioretos, Övers.). Bonnier. (Originalverk publicerat 1955)
NDiaye, M., & Essén, R. (2023). Tre starka kvinnor (R. Essén, Övers.). Natur & Kultur.
NDiaye, M., & Essén, R. (2012). Mitt instängda hjärta (R. Essén, Övers.). Natur & Kultur.
Slimani, L., & Björkman, M. (2019). Vaggvisa (M. Björkman, Övers.). Natur & Kultur
Strindberg, A., & Levander, H. (2023). En dåres försvarstal (H. Levander, Övers.). Modernista.