Idag, 14 december pågår doktoranddagen vid Institutionen för pedagogiska studier. Institutionens doktorander lägger fram texter som diskuteras tillsammans med våra seniora forskare. Här deltar både doktorander som forskar om yrkesutbildning och andra doktorander i pedagogsikt arbete från institutionen.
Dagen avslutas med en inspirationsförsläsning “Jag är viktig för laget och laget är viktigt för mig med Christian Augustsson kl 16.00
Den 18 oktober försvarade Jan Axelsson sin Licentiatuppsats. Här gästbloggar han och berättar om avhandlingen, tiden som doktorand samt tankar om framtiden.
Efter avklarad licentiatexamen och textproduktion av tiotusentals ord lånar jag sjutton ord när jag sammanfattar mina tankar, så här en knapp månad efter licputation: ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.” Karin Boyes fraser må vara slitna och väl använda, men det förminskar inte på något sätt innebörden i dem. Essensen i dessa sjutton ord fångar mycket väl den uppfattning jag har om min forskarutbildning och färd mot licentiatexamen. Resan jag har fått vara med om under mina fyra års forskarutbildning har stundom varit mödosam, men längs vägen har mitt liv berikats med möten och erfarenheter jag annars skulle ha gått miste om. Jag tänker på alla nya bekantskaper i form av studiekamrater vid forskarskolan FontD i Norrköping, eller här vid Karlstads universitet. Jag tänker på såväl internationella som nationella konferenser där engagemanget för att bedriva, diskutera och sprida utbildningsvetenskaplig forskning har gjort starkt intryck på mig. Jag tänker på all den kreativa respons jag har fått från handledare, kollegor och läsare vid utvecklingsseminarier och vid licputationen. Mötena och erfarenheterna har inte varit enkla att hantera och bearbeta, men aldrig har de känts meningslösa utan snarare som en nödvändig hjälp för att nå framåt i en utvecklingsprocess.
Resan mot licentiatexamen har också inneburit att jag har fått dyka ner i en ocean av forskning som finns beträffande yrkesutbildning. Allt har inte kunnat användas i min licentiatuppsats. Somligt har legat i utkanten av vad jag själv har hållit på med och har valts bort i skrivprocessen. Annat har saknat relevans för mina studier, men har ändå bidragit till en ökad förståelse för att en beskrivning av vårt forskningsområde i form av det bildspråkliga ocean verkligen är berättigad. Inför det här blogginlägget gjorde jag en sökning på vetenskapliga artiklar med söksträngen Vocational AND Education AND Training via Scopus, i ett intervall från millennieskiftet till dags dato. Antalet träffar? Drygt 9000. Onekligen krävs navigation för att styra färden på detta hav. Med ökad erfarenhet av sökning och sovring av sökresultat följer givetvis ökad skicklighet att finna litteratur och forskning som kan vara till nytta för ens egna studier och här ser jag en stor utvecklingspotential om jag någon gång i framtiden skulle få chansen att fortsätta forskarresan mot en ny destination. Min avgränsning mot yrkesämnesdidaktik och studier i handlingens centrum, i själva undervisningssituationen, har också gjort att jag under resans gång riktat fokus allt snävare mot sådan forskning och jag har därmed kunnat sovra, sortera och läsa in en mer hanterlig textmassa.
Avslutningsvis några ord om själva resultatet av mina studier. Fann jag någonting av värde för utvecklingen av praktiken inom svetsdidaktik? Finns där någonting som svetslärare och elever som vill lära sig svetsning kan ha nytta av i sina undervisnings- och lärandesituationer? Utforskandet, ända in i svetsbåsens djupaste vrår , innefattade att svetslärare strukturerat och systematiskt använde sig av undervisningsteorin CAVTA. Mycket kort innebär denna ett mycket snävt fokus på lärandeobjekt, att skapa variation av lärandeobjektet i undervisnings- och lärandesituationer, samt att i möjligaste mån stimulera en interaktion med beaktande av multimodala semiotiska resurser. Efter att forskningsprojektet Konsten att lära sig svetsa avslutades har jag parallellt med mina forskningsstudier fortsatt min tjänst som svetslärare på halvtid. Ett tecken på att frågorna i inledningen av stycket kan besvaras jakande finns i det faktum att jag dagligen i min praktik som svetslärare har fortsatt använda mig av CAVTAs verktyg och tankegods. Förhoppningsvis finner andra svetslärare intresse i studierna. För egen del skulle det vara pricken över i och innebära att målet och meningen i min forskningsfärd skulle tillföras ytterligare en dimension.