Det är svårt att diskutera detaljer i något, t.ex. ett kursupplägg, om man inte har en uppfattning om helheten. Vad är det för helhet som detaljerna är avsedda att stödja? Vad är det för pedagogisk idé för kursen som detaljerna ska realisera?
All kursutveckling kan på något sätt beskrivas som att den syftar till att utforma hur en studentgrupp med ett visst utgångsläge (vad gäller förkunskaper och erfarenhetsram) kan ta sig till ett kursmål där de har uppnått viss ny kunskap, nya färdigheter och nya förmågor. Hur ska det gå till?
Varifrån kommer den input som de behöver?
Hur bör de bearbeta och göra den till sin?
Hur ska de veta om de kommer framåt, mot målet, eller inte?
Den pedagogiska idén kan bygga på tanken att de ska läsa kurslitteraturen och göra övningsuppgifter per kapitel. Eller att de ska läsa kurslitteraturen och lyssna på kompletterande föreläsningar. Eller att de ska bearbeta ett case i små grupper där de får testa det som introduceras i kurslitteraturen i verklighetsnära situationer. De kanske ska genomföra gruppövningar där de får prova olika roller eller perspektiv som illustrerar kursens teoriinnehåll. Eller de behöver göra saker praktiskt i laboratoriet, eller öva, öva, öva på många små träningsuppgifter.
Om du beskriver kursens pedagogiska grundidé för dig själv blir det lättare att sedan gå vidare och detaljutforma de praktiska aktiviteter som du vill att studenterna ska göra. Och det blir lättare att diskutera kursen med kollegor för att pröva dina tankegångar, få råd, eller för att ni faktiskt ska dela på jobbet.
Här är exempel på hur man kan börja:
I den här kursen behöver studenterna få chansen att uppleva hur kursens teoretiska innehåll hjälper dem att förstå och agera i praktiska situationer. Därför jobbar de gruppvis med ett case som de utvecklar steg för steg genom hela kursen. Parallellt med detta genomförs lärarledda seminarier där de teoretiska stegen introduceras och studenterna får handledning i grupp. Progressionen säkerställs genom inlämning av deluppgifter per arbetssteg med syfte att hålla takten och få indikationer på om någon grupp behöver extra stöd.
Ett annat exempel:
Kursen introducerar aktuell forskning kring ett ämnesområde och syftar framför allt till att skapa förståelse för hur olika perspektiv kompletterar varandra och skapar olika slags insikter. Studenterna behöver lockas att vrida och vända på perspektiven för att tränga djupare in i vad dessa innebär. Kursen kretsar därför kring en serie inspirerande föreläsningar utifrån frågeställningar från kursens litteratur, som huvudsakligen består av en samling vetenskapliga artiklar. Studenterna för reflektionsdagbok i bloggform efter varje sådan föreläsning. Studenterna uppmanas att gruppvis diskutera varandras inlägg i bloggarna. De väljer sedan en reflektionsfråga och skriver en reflekterande essä som diskuteras i mindre grupper, förbättras efter diskussionen och slutligen utgör examinationen. Ett sidomål med kursens utformning är att träna studenterna i att skriva akademisk text för att vara bättre rustade i kommande kurser i programmet.
Ett tredje exempel:
Kursens syfte är att öva upp räknefärdighet. Studenterna arbetar med ett stort batteri av övningsuppgifter sorterade efter typ av teknik som behöver användas. Studenterna rapporterar (i en digital matris) efter varje bearbetad uppgift hur svår de upplever att uppgiften var. Studenternas rapporter används av lärare som underlag för att förbereda lärarledda pass där uppgifter som upplevts som särskilt svåra kan diskuteras. Studenterna delas in i mindre grupper och uppmanas att hjälpa varandra. För att öka sannolikheten att de verkligen samarbetar erbjuds de att gruppvis få handledning i ”räknestugor” som genomförs för ett litet antal grupper i taget.
Om man formulerar sin grundläggande pedagogiska idé om hur kursens läraktiviteter ska utformas, blir det sedan mycket lättare att planera den praktiska utformningen, att bedöma arbetsbelastningen över kursens förlopp, att göra schema, att diskutera hur olika lärares insatser kan koordineras, osv.