Hur många studenter är lagom per studentarbetsgrupp?
Här får du några riktlinjer att fundera över:
Jobba i par?
Minsta möjliga gruppen är två. I 2-gruppen är alla aktiva, det finns inget alternativ till det. Men den räcker inte för särskilt stora uppgifter och det blir inte så många olika perspektiv när man bara är två.
Trios?
Grupper om tre ger fler möjliga infallsvinklar, men är utsatt för risken att en deltagare hamnar i skuggan om de andra två ”hittar varandra”.
Grupper med 4-5 deltagare?
Grupper om 4-5 deltagare erbjuder många olika perspektiv och interaktionsmönster utan att bli så socialt komplicerad att den kräver formell och systematisk organisering. 4-5 deltagare kan föra ett informellt samtal kring ett bord eller i ett onlinemöte.
En sådan grupp är också robust på så sätt att bortfall av en deltagare (avhopp, sjukdom) ändå lämnar en fungerande grupp med 3 eller 4 deltagare kvar.
Grupper med 6, 7 eller fler deltagare?
När gruppstorleken går via 6, till 7 eller mer, innebär det att skillnaden mellan de mest och minst aktiva snabbt ökar. Större gruppstorlek ger mindre genomsnittligt pratutrymme per deltagare, men detta har minst inverkan för de individer som normalt tar mest plats. Det är de lågmälda, tillbakadragna, som får ge plats.
I grupper med 6-7 eller fler deltagare krävs formaliserade procedurer för att föra samtal med alla deltagare närvarande: Man begär ordet, väntar på sin tur, blir beroende av att ha en mötesledare, när det blir ens tur så har det man vill kommentera redan passerats av andra som låg före i kön, osv.
Större grupper innebär också att undergrupper snabbt bildas, t.ex. par eller trios, som kompensation för att några deltagare upplever sig hamna i gruppens utkant. Det underminerar en del av gruppens möjlighet att arbeta tillsammans och prestera gemensamma resultat
Själva diskussionerna tar lång tid om alla ska få vara med. Det blir svårare att enas om något. Man väljer oftare majoritetsbeslut eller tar beslut genom att ingen aktivt opponerar sig mot förslag från starka deltagare. Det blir vanligare att man går vidare med något som några deltagare egentligen inte vill ställa sig bakom.
Så vi landar i…
Små grupper (2-5 deltagare) innebär alltså hög aktivitet för fler av deltagarna, medan större grupper innebär att en större del av energin går åt till att hantera det sociala spelet. Riktigt små grupper (2-3 deltagare) innebär å sin sida brist på perspektiv och idéer och viss ökad risk för utslagning (Två deltagare som inte klarar av att samarbeta, eller parbildning i en tregrupp).
För många gruppuppgifter av den typ som är vanliga i undervisning vid universitet, alltså sådana som kräver intellektuell bearbetning av nya koncept, erbjuder därför grupper med 5 deltagare (plus/minus en) många olika individers perspektiv och idéer, samtidigt som de är socialt lätthanterliga för deltagarna och kan ge någorlunda jämn aktivitetsnivå inom gruppen.
Prova det!