Mikael Åsberg delar ett upplägg där blivande maskiningenjörer tränar varandra i ritningsteknik. Ett upplägg med styrd kamratgranskning ger mindre mekaniskt rättningsarbete för läraren, mer tid med studenterna för dialog och reflektion och bättre kvalitet på studenternas ritningar. Och upplägget är användbart långt utanför ämnet ritningsteknik!
Det pedagogiska problemet med att lära sig ritningsframställning är att det till viss del är ett hantverk som kräver mängdövning. Det innebär en blandning av att lära sig att tillämpa strikta regler och lära sig skapa lösningar för det enskilda fallet. Och kraven på studenten är att ritningarna verkligen blir tydliga, kompletta och entydiga. Annars går de inte att använda!
Att bedöma ritningar från övningar kan innebära mycket rutinmässig återkoppling för läraren. Det blir många studentalster med ungefär samma typ av fel. I stället för dialog som kan skapa reflektion och förståelse så blir det rödmarkering av fel. Ytinlärning i stället för djupinlärning.
I en filmad presentation från Pedagogiskt samtal 2019 beskriver Mikael Åsberg ett upplägg som bygger på stor mängd kamratgranskning. Studenterna jobbar enskilt och i par och i tvärgrupper för att granska och återkoppla på varandras ritningar. Resultatet är mer diskussion, reflektion och mer tid för läraren att delta i dialog. Och det blir bättre ritningar.
I Mikaels beskrivning finns bland annat ett konkret lektionsupplägg med en sekvens av arbete i par, enskilt och i tvärgrupp som är särskilt generellt och intressant även för ämnen av helt annan karaktär än teknisk ritningsframställning.
Mikael Åsberg, vid Institutionen för ingenjörsvetenskap och fysik. Kamratgranskning. (43 minuter.)