Det är vanligt att studenter stänger av sin kamera under föreläsningar som sker i distansform. Läraren håller sin lektion framför en skärm fylld av små svarta ”frimärken” med (i bästa fall) namn under: En Black Wall.

Men varför vill studenterna inte ha kameran på?

Hur får man dem att ändra på det?

Studenter stänger av sin kamera i första hand för att skydda sin integritet och för att de också förväntar sig att ha en passiv roll. De vill inte bli uttittade och de räknar med att ändå inte delta aktivt.

Att helt enkelt kräva att studenternas kameror är påslagna i undervisningssituationer är sällan förenligt med de regler för skydd av personlig integritet som anges i GDPR. Lösningen är i stället att läraren utformar, planerar och förbereder undervisningspassen så att studenternas roll är aktiv och med frekventa inslag av interaktion med läraren och med andra studenter. Det behöver vara attraktivt att ha kamera på och delta aktivt.

Undervisning online kräver mer detaljplanering av lektionsflöde, övningsupplägg, förberedelse av material, osv. Det måste man som lärare tyvärr bara tugga i sig. Men studier visar att studenter i hög utsträckning ändå är beredda att använda sina kameror när de upplever det motiverat för att få bra eget utbyte av undervisningen.

I de fall där normen att ha kamera avstängd redan är etablerad i studentgruppen kan det krävas en hel del tålamod och tolerans från läraren för att ändra beteendenormen. Lärarens strategi bör vara baserad på små steg och uppmuntran och att skapa frekventa situationer där studenterna inte behöver ta stora risker för negativ social exponering när de använder sin kamera.

Läs mer i utredningen där det redovisas vad studier om kamera på eller av visat, liksom diskuteras hur man förmår studenter att välja kamera på. Vidare diskuteras vad som krävs av läraren för att gå från en Black Wall till en lysande vägg av ansikten och det ges några förslag på var man hittar inspiration till att lägga upp undervisning så att väggen tänds.